Tyckte ni i förra inlägget att det verkar vara hopplöst? Nejdå! Men det är ett land som är hårt drabbat av klimatförändringarna.
Vi fick tillfälle att besöka en skola. Se de fina handavtrycken på trädet!
Rektorn berättade att de flesta barn kunde gå 4 år i skolan, Primary school. De åren är avgiftsfria. Därefter kostar det. Det har man i regel inte råd med. En del barn kunde få en sorts stipendier för att gå vidare.
Med de här deviserna måste det gå bra!
Att det är 60-70 barn i en klass verkar inte vara något hinder för entusiasmen!
Stolt och beslutsam skolelev?
Vi tittade in på ett litet projekt där man tillverkade papper.
Visst är hon härlig! Jag fick lov att ta bilden!
Så här fina kort kunde man köpa!
Korgar tillverkades och såldes på marknaderna.
Säkert skönare att ha möten utomhus!
Alla barn är inte undernärda!
Verkar som jag följer din fantastiska dokumention i fel ordning men nu hamnade jag här, vill stanna här, och kan alltid ta igen det jag missat.
SvaraRaderaFyra år i skolan är trots allt bättre än inga alls men önskvärt vore självklart att alla fick möjlighet till flera års utbildning. Väldigt kloka, tänkvärda och utrycksfulla visdomar i texterna du visar och helt fantastiska bilder !!!!!!!!
Nu skriver jag vad jag spontant kände när jag såg bildkavalkaden uppifrån och ner (en fantastisk dokumentation med kanoooooon bilder tagna av en mästerfotograf förresten):
SvaraRadera"A handy tree" kan man väl kalla det konstverket - Love it!
I den Primary School har man då absolut inte tillgång till Excel-ark och Word dokument - befriande på ett konstigt sätt. Saker och ting som är vardagsmat för svenska skolor (inkl. kvarts- och utvecklingssamtal) tror jag inte är ens kända i en skola i Malawi.
Å med deviserna är det precis tvärtom! Häng upp dom i valfri format på en svensk skola, tack!
60-70 elever i en klass. Å här gnälls det om det är 30... Fyra års grundskola - ja, då är eleverna alltså mellan 10-12 år (gissar jag) när de har pluggat klart. Då finns ju inte så mycket annat att göra än att brukar jorden och att tillverka papper. Inga utvecklingsmöjligheter till nå't annat än "praktiska hantverk" med andra ord.
Än en gång en bild säger mera än 1 000 ord. Den stolta och beslutsamma eleven skulle man ju vilja "importera" och ge en utbildning. Den killen har "det" tycker jag.
Gillar även blicken av kvinnan som tillverkar papper. Hon har glimten i ögat och är stolt över det hon gör, med hel rätt!
Ja åsså tänkte jag att cykeln verkar vara fortskaffningsmedel nummer 1 i Malawi, trots att jag inte sett en asfalterad väg... än.
En imponerande bildserie Stare. Har bara en fråga: Ni som grupp, köpte ni saker? Fick ortsbefolkningen nå't ut av ert besök till exempel i form av pengar eller gav ni dom en slant? Åt ni medhavd mat eller gick ni på restaurang. Nej fel, det gjorde ni såklart inte. Men åt ni hos en malawisk familj som kanske bjöd på nå't enkelt så att familjen kunde tjäna en slant?
PS. Ja, vissa bloggar är mera intressanta än andra om man säger så. Vissa bilder engagerar mera än andra och väcker en massa frågor... som dom här till exempel - bilderna alltså;-) DS.
Älskar din kommentar! Det är ju precis det här jag vill, både med min resa och att visa bilderna. Jag vill att man ska reflektera över sin egen tillvaro. Jag vill också visa att det finns positivt att hitta hos dem också, deviserna t ex, företagsamheten att skapa papper av sopor.
SvaraRaderaVi gav pengar till skolan. Barnen tillverkade armband av papper som jag naturligtvis köpte ett antal av (likaså de armband den lilla tjejen satt och lekte med). De blev till stipendier. Det underlättar knappast att varje kvinna föder 5- 6 barn! Jag stödde döva barn, i något annat sammanhang.
Att äta hemma hos, är alltid en avvägning om hur magsjuk man vill bli! Jag köpte mat på gatan då och då annars åt vi ofta på de hotellen/lodgerna vi bodde på. Jag försökte välja den lokala maten. Och förstås lämnade jag en kläder, hela och snygga, som jag inte behövde.
Kram på dig stare!
RaderaAlla barn är underbara. :)
SvaraRaderaRuth i Virginia
Visst är de!!
Radera