28 november 2017

Veckans ord- mjuk

En öronmanet är väldigt mjuk. Närmast geleaktig. Kanske inte så mysig när den kommer i badvattnet på sommaren i stora mängder. Det röda visar att den är könsmogen.
veckans ord

26 november 2017

Helgbilder

Det började så bra med sol och blå himmel och vi begav oss ut för att titta på vinterfåglar. Direkt när vi kom fram såg vi hur dimman rullade in.

Och så var vi insvepta.

Någonstans där fanns solen.

Men det fanns solar i gräset! Smörblommor i blom!

Dimman rullade fram och tillbaka men lyfte inte.

Det blev märkliga ljusfenomen.

Frosten låg kvar på mossan.

Där inne i dimman, bakom alla måsfåglar, finns det några stora stenar. Det är ett bra tillhåll för havsörn. Svårt att säga om det fanns någon! Här gav vi upp.

18 november 2017

Tjärfläckssvamp

I måndags såg jag den här lönnen med sina dekorativa svarta fläckar. I dagens Naturmorgon pratades det om detta så nu vet jag att det är en svamp som angriper lönnar. Tjärfläckssvamp heter den.

15 november 2017

Frost!


I måndags var det minsann vitt även i Skåne.

Då kan man få lite andra vinklingar på världen. Och lite ny fotoinspiration.

Jag tog en promenad i en liten skogspark tidigt på morgonen.

Kallt men vackert.

Efter ett par timmar var det mesta vita borta.














Att det är vinter på gång förstår jag när jag ser att vår vintergäst, strömstaren, har kommit och sitter i bäcken och niger. Den bryr sig inte alls om att det är kallt om fötterna.

14 november 2017

Veckans ord- konst

Lite konst från Belarus/Vitryssland.

Kanske mera konstigt än konst.

Marc Chagall kom från Vitebsk och där finns det ett museum med hans konst.


Kanske en blivande konstnär.

Det var åtminstone en konst att få till bilden. En detalj på ett broräcke.

En av världens fulaste byggnader, har man sagt om biblioteket i Minsk. Det ska väl en konst till att göra något sådant!
veckans ord

13 november 2017

Söderåsens nationalpark

Vi tog en sväng upp på Söderåsen i helgen för att försöka njuta av alla höstfärger.

Utsikten från Kopparhatten är, som vanligt, magnifik. Men det där med höstfärger...

Den mesta färgen låg redan på marken efter alla blåsväder.

Annat var samlat i dammen.

När man går så där ute i naturen känner man att man har ögonen på sig.

Armar som vill ta tag i en och hålla fast.

Monster ligger gömda i marken.

Ser otäckt ut.

Vad som gömmer sig här vill jag inte ens tänka på.

I det här röriga vill jag då inte fastna.

Fast det var en vacker dag, trots allt.