Georgien, del 6 sista, Mtskheta

Vi lämnar den vackra Svanetiregionen.

När vi går till vårt lunchställe passerar vi det här huset. Visst bor man här.

Det finns modernare byggnader. Det var inte där vi åt! Nej, vi åt lokal mat alla måltider.

Vi stannade vid en marknad längs vägen. Tror inte att någon var sugen på att köpa flaskan med Stalin.

I staden Kutaisi var vi in på en matmarknad. Det finns hur mycket ost som helst! Men så används den också i den mesta matlagning.

Det som ser ut som ljus är en slags godis. Valnötter eller hasselnötter är trädda på en tråd och
doppade i en massa gjord av t ex druvor. Gott!

Det finns mycket frukt i landet.

Vi besöker en vingård i byn Chardakhi.

Det finns mer än 500 druvsorter som bara finns i Georgien.

Här framställs vinet på traditionellt sätt i de stora lerkrusen som är nedsänkta i marken. Druvorna läggs ner. Inget tillsätts och det blir det mest fantastiska vin som t ex finns på listan över unika viner på hotell Ritz i London!

Vi tar oss till Mtskheta som också är ett världsarv. Staden var huvudstad i nästan 800 år, fram till 400-t e Kr. Här blev kristendomen officiell år 337. Staden är fortfarande ett viktigt religiöst och kulturellt centrum. Vi besöker Javariklostret från 500-t. Det hade varit en lång fasta i augusti. När denna nu var slut var det tid för många bröllop.

Uppifrån klostret kan man se ner över staden. Där ligger den mäktiga Svetiskhovelikatedralen från 1000-talet. Den sägs ligga på platsen där den första kyrkan i Georgien byggdes, på 300-t.

Det är en imponerande byggnad med fina väggmålningar.

Katedralen anses vara den heligaste platsen i Georgien för, enligt legenden, finns här Kristi svepnad. Den sägs ha förts hit under första århundradet efter Kristi födelse.

Mtskheta ligger bara en liten bit från Tblisi så här slutar jag min reseberättelse.