Jag gillar de som aldrig ger upp!
Hur gick det då för rörhönorna? När jag kom tillbaka från Norgeturen var boet tomt. Inte en unge syntes. Föräldrarna kallade och letade, men ingen unge kom. Katastrofen var nog ett faktum. Här sitter en av föräldrarna, lockar på ungar och tittar dystert på det tomma boet. Men skam den som ger sig. För tredje gången bygger de nu ett nytt bo! Vi håller tummarna- eller hur?
torsdagstema
Det är klart att vi gör!! :)
SvaraRaderaOjdå !! Stackars föräldrar som inte finner sina småttingar. Håller självklart både tummar och tår och imponeras av deras styrka, trots allt. Att vara människa är inte alltid så lätt men en fågel får också kämpa.
SvaraRaderaInget nytt har hänt hos mig att finna. Kikar bara runt lite hos er andra ;-) Ha det bra !!
Trevligt att du tittar runt! Ha det gott!
RaderaDet var grymt! Hååler verkligen tummarna att det är tredje gången gillt för fågelparet. På något sätt vill man hjälpa rörhönorna - typ skydda dom. Men då måste man väl ta in fåglarna till en djurpark antar jag.
SvaraRaderaStackars föräldrar! Klart vi håller tummarna för att det ska lyckas tredje gången!
SvaraRaderaJa, jag håller tummarna allt vad jag kan!
SvaraRaderaDet er ikkje så lett å få vere i fred.
SvaraRaderaLukke til.
Så trist.
SvaraRaderaHåper det går bra neste gang.
Klem :)
Naturen kan vara hård ibland. Hoppas det blir en ny kull ungar. Jag kommer precis hem från en rundresa i Toscana, där svalorna verkade trivas, de var överallt. Och på tal om att inte ge upp, så hade de inte låtit sig hindras från att bygga bon trots att människorna gjutit igen gluggarna under takpannorna, svalorna byggde helt enkelt bon direkt på stenväggarna. Fåglar är fascinerande.
SvaraRaderaSå ledsamt och då håller även jag tummarna för att det blir en ny kull.
SvaraRadera