Så lämnar vi Lahic bakom oss.
Vi tar oss ner från de högsta höjderna och fortsätter i nordvästlig riktning.
Vi stannar till vid ett gatukök, i ordets sanna bemärkelse, och serveras en utsökt gözleme.
Jag är mycket förtjust i mina medtrafikanter! Det kan inte vara lätt att hålla reda på alla dessa ben som vill springa åt olika håll. De enda som rörde sig långsamt var de tre hundarna!
Fåren är fettsvansfår, dvs de har stora fettklumpar vid svansen. En delikatess i matlagningen!
Vi närmar oss kolchosen Ivanovka. Den bebos av folkgruppen moloker. Det var en stor kolchos under Sovjet-tiden men nu växer det mycket ogräs mellan vinrankorna och stora arealer är tomma.
Husen de bor i är från den ryska tiden. I rören leds gas.
Naturligtvis är partibyggnaderna stora och pampiga, dock numera ganska slitna. Framför står en staty av förste presidenten Heydar Alijev.
I byn Nic bor folket udin som är kristna och har varit det sedan 400-talet då den ingick i det albanska kungariket (inte att förväxla med dagens Albanien utan ett kaukasiskt kungarike).
Vi tittar in i den gamla kyrkan.
Så kommer vi fram till staden Gabala, som var huvudstad i det kaukasiska riket fram till 500-talet.
Man håller på med utgrävningar och hittar byggnader, föremål och gravar som kan ledas tillbaka till de första århundradena efter vår tideräkning.
Utsikt från hotellrummet en mycket tidig morgon innan vi åkte vidare.
