Island, del 4

 Vi övernattade i Husavik, där några åkte på valsafari och fick sett knölvalar.

Vi kom till Fågelberget Manarbakki och vattnet var prickigt av lunnefåglar. Stora kolonier av dem häckar på Island. Längs klippbranten svävade stormfåglar.

Asbyrgi är en mycket spektakulär dal. Helst skulle man sett den ovanifrån. Den har formen av en hästsko. Ena varianten är att den formades av Odens åttafotade häst, Sleipner, som satte ner sin hov där. Andra varianten är att en jökelflod har grävt ut den.

Dettifoss är Europas kraftigaste vattenfall. 400 kubikmeter/sek rinner fram här. Ett fall på 45 m och 100 m bred. Mäktigt!

I närheten ligger Selfoss. Inte så dåligt fall det heller!

Här blir det övning på isländska! Dikten är skriven på den äldsta gården på Island, i Mödrudalur. Det är också den högst belägna gården på 1169 m ö h. 

Från gården kan man vid fint väder se Vatnajökull och Dronningefjeldet.

Och överallt rinner det fram fina små vattenfall med drickbart vatten.

Vi kommer till Stödvarfjördur. Jag älskar entusiaster och här finns det en stor!

Petra Ljösbjörg började samla sten i bergen runt sitt hem redan när hon var barn. Bergen har många speciella stenar, mineraler och basaltformationer. Hon fortsatt med sitt samlande hela sitt liv. Hon hann dessutom bilda familj, ta hand om barnen och göra fina handarbeten. En del tycks få tiden att räcka till allt! När hon blev änka gjorde hon om sitt hus och trädgård till museum. Helt fantastiskt!

Hela huset var också fyllt av fint ordnade stenar. Hon tog verkligen stensamlande till en ny nivå! 

Fjordarna här på östra sidan är kantade av höga berg. Det här är byn Djupivogur. Det är en gammal hamn. Hit kom pirater från norra Afrika och tog folket tillfånga. De såldes sedan som slavar. Skulpturen, med krossade bojor, står för frihet.

forts följer

Island, del 3

 Sjön Myvatn har många märkliga former och öar. Den är förbunden med vulkanen Krafla som har många armar ut till den.

Vulkanen Hverfjall, 463 m ö h, ligger intill och vi gör en vandring runt kratern

Man får en fin bild över hur sjön Myvatn ser ut.

Alltid spännande att vandra runt en kraterkant.

Tittar man ner i kratern ser man att det har varit ett extra utbrott när högen i mitten har bildats.

Det är lätt att förstå att detta är ett vulkaniskt område. Det puttrar och det ryker och det luktar svavel i Hverir.

Dimmuborgir är ett område fyllt med märkliga formationer. Det är resterna av en lavasjö, 2000 år gammal.         

Det ryker ur marken och värmen tas till vara på i stora kraftverk.

Men man kan också använda värmen till att baka bröd. Gör ett hål i marken och lägg degen i något ugnssäkert så blir det ett gott rågbröd!

En vulkankrater till, Viti, bara för att den har en så vacker och blå kratersjö.

Ytterligare ett alternativ är att använda värmen till att bada i. Ett ljuvligt 38-gradigt bad, där vattnet  kommer från jorden på 2500 m djup. Utsikten över Myvatn förhöjer njutningen.

Island, del 2

 Vi fortsätter resan mot nordväst och följer kusten.

 Vi stannar vid den gamla prästgården i Glaumbär. Den har varit bebodd sedan medeltiden. Husen är   täckta av torv och så byggdes många hus fram till 1800-talet. Måste ha varit kallt och fuktigt. Varje   rum hade sitt användningsområde. En del rum nådde man utifrån. Vacker utsikt från gården.

I horisonten ligger Drangey. Inte så lätt att landstiga där men jag antar att fåglarna är nöjda med att få leva ostörda.

Fantastiska vyer medan vi fortsätter norrut.

Längst i norr, på fastlandet, ligger orten Siglufjördur. Det var en mycket stor och betydelsefull ort 1903-1968, då sillen gick till. Här sysselsattes massor med människor. Kvinnornas uppgift var att salta sillen och lägga den i tunnor. Jag tror inte att de hade några handskar. Man tog inte till vara på sina resurser utan fiskade ut sillen, så det finns inget kvar. Och då dog byn. Nu är det en mycket stillsam plats, med ett fint museum.

Vägkanterna och mycket av marken är täckt av lupiner. De är ju invasiva och om man ser på Island förstår man att de ska bort. De tränger ut den inhemska floran. Här täcker den allt så det finns ingen chans att utrota den.

Vi passerar Islands näst största stad, Akureyri, med ca 20 000 inv.

Dags för ett vattenfall. Det här är Godafoss, gudarnas vattenfall. Island blev kristet år 1000. På väg hem från Alltinget, där beslutet hade tagits att övergå till kristendom, stannade en av dem som genomdrivit förändringen och kastade sina avbilder på de gamla asarna här i fallet.