Island, del 7, sista

 

Det finns mycket aktivitet i berggrunden på Island. Här delar världen sig! De två stora kontinentalplattorna, Nordamerika och Euroasien går ifrån varandra. Sprickan blir några cm bredare varje år.

 

Island är världens äldsta demokrati. Redan 930 bildades Alltinget, riksdagen, här i Thingvallir. "Hövdingarna" samlades här och massor av folk. Lagmannen stod där flaggan nu står. Klippan bakom gav god akustik så alla som stod nedanför på slätten kunde höra vilka lagar som gällde. Det var också en domstol. En uppgift är att 16 000 pers kunde finnas på plats. Det var även marknad och folk fick träffas. Säkert en stor begivenhet.

Sjön i området är Islands största. Med kristallklart vatten. Hela platsen är betraktad av UNESCO som världsarv.

Nu har jag åkt varvet runt och kommit till huvudstaden Reykjavik. Europas nordligaste huvudstad med ca 130 000 inv. Kyrkan, Hallgrimskyrka, ses över hela stan.

Kyrkan är ritad av Gudjon Samuelson och inspirerad av de sexkantiga basaltpelarna vi sett tidigare.

Kyrkan har en magnifik orgel som är världskänd för sin kvalitet. De största piporna är 10 m.

Klockspelet ljuder varje kvart.

Man gå upp i tornet och har då en fin utsikt över stan.

Statyn framför kyrkan är Leif Eriksson som var den första som satte sin fot i Nordamerika, sägs det.

Stan ger ibland intryck av att vara en småstad.

När man promenerar längs havet kommer man till skulpturen Solfärd, gjord av Jon Gunnar Arnason.

Från strandpromenaden ser man ser man båda landmärkena Hallgrimskyrkan till vänster och Reykjaviks operahus, Harpa, till höger. 

Harpa är också inspirerat av basaltpelarna. Hela huset bygger på dessa sexkantiga former. Huset är designat av Henning Larsens Arkitekthus i samarbete med Olafur Eliasson.

Det var en intressant arkitektur i Reykjavik. Det här är stadshuset.

Bra att veta när man reser på Island! Inte så lätt att gissa om det inte finns någon bild.

Så här kände jag mig när jag kom hem och testade positivt för covid! Men jag är fullvaccinerad med fyra sprutor så det blev inget större problem.

Tack och farväl Island! Ett mycket intressant land.

SLUT 

Island, del 6

 Det här var ett annorlunda vattenfall, Seljalandsfoss. Man kunde nämligen gå bakom det! Ja, naturligtvis blev jag blöt!

Vi bodde bredvid vulkanen Eyafjallajökull. Det är den vulkan som stängde all flygtrafik genom att skicka ut väldigt mycket aska 2010.

Precis i horisonten stack ögruppen Vestmannaeyar upp.

Det gick batteridriven båt över.

Ni minns väl vulkanutbrottet 1973 då en vulkan, som man trodde var död, fick ett utbrott mitt i natten den 23 januari? Hela ön evakuerades.

Vulkanen till höger, Eldfell, skapades av utbrottet.

Bara en ö, Heimay, är bebodd. Spåren efter vulkanutbrottet syns överallt.

Även Västmannaöarna var utsatta för piratangrepp under1600-t. Algeriska pirater tog mer än 230 pers tillfånga, dvs nästan alla på öarna. De såldes sedan som slavar.

Hamnen fick ett bättre skydd när man lyckade vända lavafloden. Stora stenar kastades ut från vulkanen.

Stora delar av staden begravdes under askan. Något hus har man grävt ut, men detta är står kvar som man hittade det, utanför museet.

Det är en säregen natur som har skapats och lunnefåglarna häckar gärna där.

I bakgrunden ses ön Surtsey som reste sig hur havet vid ett utbrott 1963.

Asmundur Svenssons skulptur vinkar adjö till oss. Och på tillbakavägen hade jag turen att få se vikvalar.

Ingen dag utan en vulkankrater! Det här är Kerid med sin absolut runda krater. Jag vet inte om vattnet i kratrarna är varma eler kalla. Med tanke på att det rinner kokhett vatten i en del bäckar avstod jag från att testa!

Tänk att det får plats med så många vattenfall i ett så litet land! Det här är den största av dem, Gullfoss, och faller i flera etapper. Det är inte så lätt att fotografera vattenfall. Kommer man för nära ser man bara vattenånga.

Men vattnet kan gå på andra hållet också. Geysir sprutade vatten mer än 100 m upp men är nu insomnad. Men den har gett namn åt alla geysrar.

Numera har Stokkur tagit över skådespelet. Ungefär var 10 minut kommer det en 15-30 m hög kaskad.

Vi väntar.

Utan förvarning så sprutar den. Inte lätt att hänga med med kameran.

forts följer 

Island, del 5

 

Vi fortsätter färden och är nu på sydkusten. Vi stannar och beundrar utsikten från Eysterhorn. Sagolik natur med mycket fjällkänsla.

Vi närmar oss nu Vatnajökull, en glaciär som täcker en stor del av Island. Den är 8300 kvkm och har lika stor yta som alla andra glaciärer tillsammans! Tjockleken på isen är 1 km.

Vi övernattar med några hästar som närmsta grannar.

Vatnajökulls glaciärtungor sträcker sig ner till kusten.

I Jökulsarlon har isen kalvat.

När man vill komma närmare isblocken är det praktiskt med en båt som kan gå både på land och i vatten!

Via den kortaste lilla flod rinner isen ut i havet och förs upp på stranden. Diamond beach kallas stranden, då isen gnistrar i solen som kristaller. Den synen fick jag inte se i gråvädret.

Vi lämnar Vatnajökull. 

Vi stannar till vid den gamla prästgården i Kirkjubäjarklaustur. Som namnet anger har det funnits ett kloster där. Intill ligger något som man länge trodde var ett kyrkogolv. Men det är naturliga stenformationer.

I byn Vik finns det fler basaltpelare av samma typ. Dessa har inspirerat många konstnärer.

Stranden är svart av lava. Längst bort finns fågelberget Dyrholaey.

 Här får många lunnefåglar vara ifred.

Vattenfall! Skogafoss, 62 m hög, bildar ofta fina regnbågar. Men då får det inte vara gråväder. Det sägs att bakom fallet finns en skattkista gömd.

forts följer