En solig novemberdag kan vara värd ett eget inlägg! Idag är det, som vanligt, en genomgrå novemberdag. Men igår sken solen! Jag passade på att ta en tur ut på Råå.
I morse var hela världen insvept i dimma. När den lättade var allt klätt i rimfrost och solen sken.
Så här års är det ganska tomt i småbåtshamnen.
Så trevligt att Sognafaret tar över veckans ord/ ukens ord!
Veckans/Ukens ord- hopp
Det är visserligen fortfarande mörkt och ruggigt
men nog är det ändå lite hopp om vår
det spirar här och var, trots allt
En hel värld med massor av platser kvar att besöka...
Förr reste man med karavan. Här kommer dromedarer lastade med salt på väg genom Sahara, Mali.
Som världen ser ut nu får man resa genom andra, i både tid och rum.
Men det är väl mest vi människor som påverkas. De här snösparvarna, som jag såg häromdagen, kommer från Norrland ner till Skåne på vintern, helt för egen maskin. Och de kommer varje vinter, oavsett om det är pandemi eller reseförbud.
Tog en strandpromenad för att få hjälp till temat. Den här stenen ser vred ut.
Och så en bild från arkivet. Dörren till mitt hotellrum i Bhutan gick inte att stänga inifrån (utanpå satt ett rejält hänglås). Det fanns inte ens ett dörrhandtag. Jag påtalade det för personalen som löste det på detta sätt. Hammare, spik och en träbit så hade jag ett vred. Det var uppenbarligen inte första gången, av märkena på väggen att döma.
