Vi åker nu lite åt sydost, ner från de högsta bergen.
Vi kommer till näst största staden, Ganja. I frisen framställs förre presidenten lite större än alla de andra. Jag drog paralleller med Nordkorea, men det var inte populärt. "Vi är ju en demokrati." Tja...
Nizami var en framstående poet som fortfarande hyllas. Han levde 1141-1209. Överst är hans mausoleum. På undre fotot sitter han omgiven av en del av det som han har skildrat i sina dikter
Ganja är en härlig blandning av gammalt och nytt. Gammalt hammam och supermodernt shoppingcenter.
Kreativiteten flödar!
Om man inte vet vad man ska göra med sina tomflaskor, kan man bygga ett hus av dem!
Vi fortsätter rakt söderut. Det är byggt många bevattningskanaler. Man odlar bomull som kräver mycket vatten. Men man dränerar mark och floder med det här.
Det är ofta försäljning längs vägarna. Här har man skördat meloner.
Ibland finns det små bodar där man kan köpa frukt och hur många olika sorters inläggningar som helst.
Det här kallas Fruit-leather. Man har mosat olika frukter, kiwi, aprikos, persika, äpplen och sedan pressat ur saften och torkat det. Gott!
Om ni undrar vad vi åt så är det här ett par exempel. Mycket grönsaker, både tillagade och färska. Lamm förstås, men också kalv och kyckling. Får- och getost och nybakat bröd ingick alltid. Och det lokala ölet smakade alldeles utmärkt.
Men tillbaka till vägen. Vi var väldigt nära Nagorno-Karabah och en såg en massa militärfordon både i luften och på land. Troligtvis en maktdemonstration, men det förekommer ofta incidenter.
Vi tar oss ända ner till Qobustan, vid Kaspiska havet. Det här ingår i vårt världsarv.
Där finns det en mängd hällristningar från olika tidsåldrar. De äldsta är 10 000 år gamla. Från stenåldern och framåt alltså.
Byggnaden till vänster på slätten, med mur omkring, är fängelse. Under lång tid fick man inte komma så här nära.
Vi var bara 60 km från Baku så vi övernattade där, innan vi på nytt begav oss upp mot Kaukasus.
