och så här.
Och det fanns hotell utan elektricitet och det fanns hotell med wifi.
Uppe i bergen finns det teodlingar. Det kändes mera fuktigt där och det syns på växtligheten.
Teodlingarna ägs av en familj, med anor från Skottland. Vår erfarenhet var att nästan inget hade inhemska ägare. Ofta var europeer inblandade.
Det är inte långt till de som har uttorkade jordar. Här är golfbanan väl bevattnad. Klimatet är ett annat på högre höjd.
Så kör vi in i Blantyre, den äldsta staden. Den ligger på en höjd av 1000 m ö h. Vi tittar på katedralen, St Michael And All Angels' Church. Precis som i Zimbabwe är de flesta i Malawi kristna.
Folken i både Zimbabwe och Malawi är mycket vänliga. Det kändes väldigt tryggt överallt. Kriminaliteten är låg. I båda länderna är engelska officiellt språk. Det används parallellt med de egna språken. Att mäta lycka, som en del av er har varit inne på, är svårt. Visst har man en större gemenskap. Kvinnorna tycks göra de flesta sysslor tillsammans. Men att inte kunna ge sina barn mat för dagen måste vara tungt.Vi har ett gemensamt ansvar för klimatpåverkan. Jag har ingen lösning att komma med. Jag har bara velat förmedla lite av mina personliga intryck av en resa i ett par, inte särskilt välbesökta, länder. De turister jag mötte var lätt räknade. Själv tycker jag det är viktigt att bli lite omruskad i min trygga tillvaro. Det är ett sätt att se vad man själv har. Lite ödmjukhet behöver vi alla.
Tack för att ni har delat med er av era funderingar och reflektioner i kommentarerna.
