Veckans ord- kantig

Tänk att något så kantigt kan bli så slätt! Vilken yrkesskicklighet de visade upp när Great Zimbabwe började byggas på 1100-t.
Arkivbild igen eftersom vädret inte inbjuder till fototurer.
veckans ord

Torsdagstema- I like

Jag gillar att man sätter namn på fåglar och växter som är logiska, beskrivande t ex, så man lätt kan komma ihåg dem.

Men det här var kanske väl drastiskt. Cut-throat finch (Amadina fasciata) heter denna afrikanska fink och visst ser den ut som att man har skurit halsen av den!
torsdagstema

Torsdagstema- I like

Jag gillar vävarfåglarnas eleganta sätt att bygga bo.

Den här Red-headed Weaver har precis börjat sitt vävande. Tänk att de lyckas få ihop konstruktionen med näbbet!

När det är färdigt ska det se ut ungefär så här. Men om honan inte tycker jobbet är ordentligt gjort, river hon sönder det!

Det här är en White-browed Sparrow-Weaver.

Deras bobygge ser mera ut som någon har slängt hö i buskarna!
torsdagstema

Fototriss- I luften

 Högt i luften sträcker han sina armar i triumf över att ha tagit sig upp på stenblocket!

 I luften ryttlar gråfiskaren och spanar efter byte.

I luften hänger killen som ska visa att han vågar dyka från klipporna.
fototriss

Zimbabwe, del 5- Viktoriafallen

 När vi nu var i Victoria Falls var vi bara tvungna att försöka ta oss in på anrika Victoria Falls hotel. Vi försökte se ut som om vi bodde där och kom in. Klädkoden kunde jag inte leva upp till så något afternoon tea var det inte tal om. I salongen syntes damer med hatt som lyssnade på en pianist i vit smoking och jag smög ut i trädgården.

Vacker utsikt över bron, över Zambesifloden, som Rhodes lät bygga för att dra fram sin järnväg. Röken som skymtas till vänster är vattenånga från Viktoriafallen.

Lite gladde det mig att inte heller detta flotta hotell var förskonade från vildsvin!

En trevlig vakt släppte in oss i nationalparken, utan att vi behövde betala inträde, och visade oss fram till utsikten över bron. Man ser hur floden har grävt sig ner.

Mosi-Oa-Tunya betyder rök som dånar. Det är det ursprungliga namnet.

Livingstone var den som upptäckte fallen, sägs det. Knappast. Det var känt både bland afrikaner och européer, Men han gjorde tappra försök att mäta dem och han har gjort livfulla beskrivningar av dem.

Fallen är 1,7 km långa och 108 m höga. Här är en liten del av dem.

Vattenångan stiger till över 500 m och kan ses på 7 mils avstånd.

Många växter trivs i de fuktiga omgivningarna.

När det är som mest vatten, i april, rinner det 750 000 kubikmeter/minut.

Nu, när det är som lägst vatten, är det mera Victoria Walls än Victoria Falls. I gengäld ser man inget av fallet för allt vatten som är i luften, när det är högvatten.

Så är vi då framme vid bron, lämnar Zimbabwe och promenerar in i staden Livingstone i Zambia. Sedan fortsätter vi med flyg via huvudstaden Lusaka, till Malawis huvudstad Lilongwe.
Fortsättning följer i Malawi.

Torsdagstema- I like

När jag var uppe vid Cecil Rhodes grav fick jag lägga mig på magen för att se vad det var som skuttade runt bland stenarna.

Även ni som inte gillar möss kan väl tycka att den här är kul? Elefantnäbbmus, ingår bland springnäbbmössen.
torsdagstema

Zimbabwe, del 4- Bulawayo och Hwange Nationalpark

Jakaranda och bougainvillea gör sig fint tillsammans.

Bulawayo är näst största staden med ca 750 000 inv. Homosexualitet är förbjudet i landet. Vi besökte ett centra som drev frågor om detta och om kvinnors rättigheter. Inte enkelt.

Det blev en stor kontrast när porten in till Bulawayo club låstes upp för oss och vi klev in.

Brittiskt- javisst!

Tittar vi ut på gatan ser vi flera av de gamla husen som är kvar från den koloniala tiden.

Vi fortsätter färden. Det syns att det börjar våras och träden slår ut. Man väntar på regnen.

Gammal och nytt samsas fint.

En liten tjej lekte medan mamman sålde armband.

Så kom vi till Hwange Nationalpark.

Utanför husen, där vi bodde, hade vi lejon som röt hela natten. De hade dödat en elefant.

I strålkastarens sken såg vi hur de åt.

När lejonen är mätta får sjakaler, gamar och maraboustorkar ta resterna.

Oxhackarna håller impalan ren från parasiter.

Här blev det stopp!

Jag har hur många bilder som helst på djur och fåglar men nöjer mig nu med de här, elefanter, giraffer och gulnäbbade näshornsfåglar.

Zimbabwe, del 3- Matobo Hills

Matobo Hills är en nationalpark och ingår i vårt världsarv.

Här finns massor av fantastiska stenformationer. Naturens egna konstverk! De kallas kopjes och har uppstått genom att marken pressats upp. Sedan har allt löst material förts bort genom årtusenden och kvar blir märkliga formationer. Mor och barn kallas denna.

 Där letade vi noshörningar, till fots. Guiden letar efter spår.

 Spännande att komma dem så nära!

Tjuvjakt är ett stort problem. Därför har man sågat av hornen för att göra dem mindre attraktiva.

 I området finns många grottor. Vi klättrade upp bland stenarna. Det var värmebölja med temperaturer långt över 40 gr.

I grottan fanns målningar som gjordes för kanske 10 000 år sedan. Man har hittat skelett efter en människa som levde där för 9500 år sedan.

Cecil Rhodes hade skapat sig en stor förmögenhet i diamantgruvorna i Sydafrika och såg en möjlighet att komma åt guldet i Zimbabwe. Han lurade kung Lobingula att skriva på ett papper som gav Rhodes tillgång till hans land och han fick använda det som han ville. Kungen var inte läskunnig och det var inte så han fick det förklarat. Rhodes var hänsynslös och hade en dröm om en järnväg från Cape till Kairo och då fick inget stå i vägen. Så småningom uppkallades landet efter honom, Rhodesia.Vid självständigheten 1980 återtog de namnet Zimbabwe. Rhodes är begravd i Matobo Hills. Att det var en helig plats för afrikanerna var inget han brydde sig om.

World's view, kallade han platsen. Han var ju inte så blygsam!

Uppe bland stenblocken är hans grav.

Utsikten är fantastisk.

Platsen är välbesökt, men omdiskuterad. Där ligger så Rhodes och hans "intime vän" Leander Starr Jameson.

 Och där satt vi när solen gick ner över världen.