Utsikten från Kopparhatten är, som vanligt, magnifik. Men det där med höstfärger...
Den mesta färgen låg redan på marken efter alla blåsväder.
Annat var samlat i dammen.
När man går så där ute i naturen känner man att man har ögonen på sig.
Armar som vill ta tag i en och hålla fast.
Monster ligger gömda i marken.
Vad som gömmer sig här vill jag inte ens tänka på.
I det här röriga vill jag då inte fastna.
Fast det var en vacker dag, trots allt.






















