När vi nu var i Victoria Falls var vi bara tvungna att försöka ta oss in på anrika Victoria Falls hotel. Vi försökte se ut som om vi bodde där och kom in. Klädkoden kunde jag inte leva upp till så något afternoon tea var det inte tal om. I salongen syntes damer med hatt som lyssnade på en pianist i vit smoking och jag smög ut i trädgården.
Vacker utsikt över bron, över Zambesifloden, som Rhodes lät bygga för att dra fram sin järnväg. Röken som skymtas till vänster är vattenånga från Viktoriafallen.
Lite gladde det mig att inte heller detta flotta hotell var förskonade från vildsvin!
En trevlig vakt släppte in oss i nationalparken, utan att vi behövde betala inträde, och visade oss fram till utsikten över bron. Man ser hur floden har grävt sig ner.
Mosi-Oa-Tunya betyder rök som dånar. Det är det ursprungliga namnet.
Livingstone var den som upptäckte fallen, sägs det. Knappast. Det var känt både bland afrikaner och européer, Men han gjorde tappra försök att mäta dem och han har gjort livfulla beskrivningar av dem.
Fallen är 1,7 km långa och 108 m höga. Här är en liten del av dem.
Vattenångan stiger till över 500 m och kan ses på 7 mils avstånd.
Många växter trivs i de fuktiga omgivningarna.
När det är som mest vatten, i april, rinner det 750 000 kubikmeter/minut.
Nu, när det är som lägst vatten, är det mera Victoria Walls än Victoria Falls. I gengäld ser man inget av fallet för allt vatten som är i luften, när det är högvatten.
Så är vi då framme vid bron, lämnar Zimbabwe och promenerar in i staden Livingstone i Zambia. Sedan fortsätter vi med flyg via huvudstaden Lusaka, till Malawis huvudstad Lilongwe.
Fortsättning följer i Malawi.
