18 november 2017

Tjärfläckssvamp

I måndags såg jag den här lönnen med sina dekorativa svarta fläckar. I dagens Naturmorgon pratades det om detta så nu vet jag att det är en svamp som angriper lönnar. Tjärfläckssvamp heter den.

15 november 2017

Frost!


I måndags var det minsann vitt även i Skåne.

Då kan man få lite andra vinklingar på världen. Och lite ny fotoinspiration.

Jag tog en promenad i en liten skogspark tidigt på morgonen.

Kallt men vackert.

Efter ett par timmar var det mesta vita borta.














Att det är vinter på gång förstår jag när jag ser att vår vintergäst, strömstaren, har kommit och sitter i bäcken och niger. Den bryr sig inte alls om att det är kallt om fötterna.

14 november 2017

Veckans ord- konst

Lite konst från Belarus/Vitryssland.

Kanske mera konstigt än konst.

Marc Chagall kom från Vitebsk och där finns det ett museum med hans konst.


Kanske en blivande konstnär.

Det var åtminstone en konst att få till bilden. En detalj på ett broräcke.

En av världens fulaste byggnader, har man sagt om biblioteket i Minsk. Det ska väl en konst till att göra något sådant!
veckans ord

13 november 2017

Söderåsens nationalpark

Vi tog en sväng upp på Söderåsen i helgen för att försöka njuta av alla höstfärger.

Utsikten från Kopparhatten är, som vanligt, magnifik. Men det där med höstfärger...

Den mesta färgen låg redan på marken efter alla blåsväder.

Annat var samlat i dammen.

När man går så där ute i naturen känner man att man har ögonen på sig.

Armar som vill ta tag i en och hålla fast.

Monster ligger gömda i marken.

Ser otäckt ut.

Vad som gömmer sig här vill jag inte ens tänka på.

I det här röriga vill jag då inte fastna.

Fast det var en vacker dag, trots allt.

31 oktober 2017

Veckans ord- text

Text kan vara svår att förstå när man befinner sig i främmande land. Men här vill jag påstå att det står att det är Lenin som står framför Filharmonin i Vitebsk (mest känd för att Chagall föddes där) i Vitryssland.
veckans ord

29 oktober 2017

Ingolf?

Vet inte om det var stormen Ingolf som orsakade detta ljusfenomen norr om Själland. Där ska ju solen varken gå upp eller ner så jag vet inte vad detta sken berodde på. Tog bilden i morse. Annars tog nog Ingolf de mesta krafterna över Danmark. Lite extra blåsigt blev det och Öresund blev omrört.

 I dalen är det lugnt. En unge lyckades rörhönorna få fram. Kanske flera men jag såg bara den här.

Noterade också att dammen hade besök av en ung storskrake. Den har mellanlandat bara.

28 oktober 2017

Höstpromenad

Det blåser med 21 sekundmeter i byarna. Då gäller det att ta en promenad innan alla de vackra färgerna blåst bort.

Många fina löv har redan hamnat i dammen.

Avenboken har kvar både löv och frukter.

Benvedens frukter kan lysa upp den gråaste dag.



I trädgården har rosorna fått nypon.


Fast en del fortsätter att blomma.

Ständigt mognar det nya smultron.

9 oktober 2017

8 oktober 2017

Azerbadjan, sista del 8,- Xinaliq, Sumqayit



Nu beger vi oss upp i de riktigt höga bergen. Kaukasus når här över 4000 m.


































Där uppe ligger byn vi ska besöka.


En sista krök, snöfläckar upp i bergen ligger kvar, så är vi i byn Xinaliq. Den ligger på 2335 m ö h och blir ofta isolerad genom snö och för mycket vatten i floden. Isoleringen gör att det ofta talas olika språk i byarna. De har så lite kontakt med varandra. Här talades ketch.

Vattnet i samovaren var varmt så vi serverades te.

 En smygtitt in i köket.

 Madrasserna tas fram när det är dags att sova.

Fin återvinning med diverse burkar som krukor.

Tungt att gräva, men potatisen måste upp.



Husen är fantastiska med sina staplade stenar. Men ibland är det svårt att avgöra om det är hus.


Det finns inga träd att använda till ved, ingen gas och ingen olja. Överallt är det högar med snyggt tillplattad fårlort, eller komockor. Det duger som bränsle. Det måste vara kallt på vintern i dessa dragiga hus.



Ibland är det svårt att veta om man står på någons tak. Men utsikten är magnifik.

Vid de höga bergen går gränsen till Ryssland och en omtvistad gräns till Daghestan.

Vi lämnar denna by, som var en stor upplevelse att få besöka.

Det bär söderut ända till staden Sumqayit vid Kaspiska havet. Den ingick 2007 i Time Magazine's lista över de mest förorenade platserna i världen. Under sovjettiden var det många tunga industrier här med utsläpp som var katastrofala. Massor av barn föddes med defekter eller var dödfödda. Cancerfallen var 51 % högre än för övriga landet. Nu har man rensat upp och det är Bakus badplats.



Även de gamla ryska husen rustar man upp. Dvs fasaden. På bilden kan man se hur det ska bli. När vi undrade om man rustade upp invändigt också var svaret nej. Fasaden gör ju staten vid! Lägenhet om 32 kvm för en familj verkade vara standard.

Så slutar jag reseberättelsen här med att plaska lite med fötterna i ett ljummet Kaspiska havet. Med tanke på stans historia och alla de oljeborrtorn som jag ser, avstår jag från någon simtur.