Malawi, del 7- Liwonde

Tyckte ni i förra inlägget att det verkar vara hopplöst? Nejdå! Men det är ett land som är hårt drabbat av klimatförändringarna.
Vi fick tillfälle att besöka en skola. Se de fina handavtrycken på trädet!

Rektorn berättade att de flesta barn kunde gå 4 år i skolan, Primary school. De åren är avgiftsfria. Därefter kostar det. Det har man i regel inte råd med. En del barn kunde få en sorts stipendier för att gå vidare.

Med de här deviserna måste det gå bra!

Att det är 60-70 barn i en klass verkar inte vara något hinder för entusiasmen!

Stolt och beslutsam skolelev?

Vi tittade in på ett litet projekt där man tillverkade papper.

Visst är hon härlig! Jag fick lov att ta bilden!

Så här fina kort kunde man köpa!

Korgar tillverkades och såldes på marknaderna.

Säkert skönare att ha möten utomhus!

Alla barn är inte undernärda!

Malawi, del 6- Mua mission, Liwonde

 Vi landade i Malawis huvudstad, Lilongwe. Mor och barn, heter säkert skulpturen. Malawi ligger i den stora gravsänkan, Rift Valley, som går genom Afrika. Det är ett litet land, ungefär 80 mil långt och som bredast 16 mil. Det domineras av Malawisjön som är 58 mil lång, sträckan Helsingborg-Stockholm! Det bor ca 16 milj inv på en yta som är en fjärdedel av Sveriges. Malawi kallas Afrikas varma hjärta. Det är ett mycket fattigt land där jordbruket dominerar.

 Tidigt på morgonen, innan det riktigt har ljusnat, börjar kvinnorna arbeta. Tvätta, hämta vatten, samla ved, hugga ved.

 Ordet hack-jordbruk, hörde jag för första gången. Här tillverkas hackorna.

Så här prydligt blir det. Det är förberett inför regnperioden och sådden.

Folket svälter. Skörden är slut. De väntar på regnen. I fjor kom de sent och varade

alldeles för kort tid. Skörden blev liten. På träden här mognar mangon. Jag tror det var det enda en del hade att äta. Barn hade det svårt att orka gå i skolan.

 Många barn hade uppsvullna magar.

Nästa avsnitt skall bli hoppfullare!

Zimbabwe, del 5- Viktoriafallen

 När vi nu var i Victoria Falls var vi bara tvungna att försöka ta oss in på anrika Victoria Falls hotel. Vi försökte se ut som om vi bodde där och kom in. Klädkoden kunde jag inte leva upp till så något afternoon tea var det inte tal om. I salongen syntes damer med hatt som lyssnade på en pianist i vit smoking och jag smög ut i trädgården.

Vacker utsikt över bron, över Zambesifloden, som Rhodes lät bygga för att dra fram sin järnväg. Röken som skymtas till vänster är vattenånga från Viktoriafallen.

Lite gladde det mig att inte heller detta flotta hotell var förskonade från vildsvin!

En trevlig vakt släppte in oss i nationalparken, utan att vi behövde betala inträde, och visade oss fram till utsikten över bron. Man ser hur floden har grävt sig ner.

Mosi-Oa-Tunya betyder rök som dånar. Det är det ursprungliga namnet.

Livingstone var den som upptäckte fallen, sägs det. Knappast. Det var känt både bland afrikaner och européer, Men han gjorde tappra försök att mäta dem och han har gjort livfulla beskrivningar av dem.

Fallen är 1,7 km långa och 108 m höga. Här är en liten del av dem.

Vattenångan stiger till över 500 m och kan ses på 7 mils avstånd.

Många växter trivs i de fuktiga omgivningarna.

När det är som mest vatten, i april, rinner det 750 000 kubikmeter/minut.

Nu, när det är som lägst vatten, är det mera Victoria Walls än Victoria Falls. I gengäld ser man inget av fallet för allt vatten som är i luften, när det är högvatten.

Så är vi då framme vid bron, lämnar Zimbabwe och promenerar in i staden Livingstone i Zambia. Sedan fortsätter vi med flyg via huvudstaden Lusaka, till Malawis huvudstad Lilongwe.
Fortsättning följer i Malawi.

Torsdagstema- I like

När jag var uppe vid Cecil Rhodes grav fick jag lägga mig på magen för att se vad det var som skuttade runt bland stenarna.

Även ni som inte gillar möss kan väl tycka att den här är kul? Elefantnäbbmus, ingår bland springnäbbmössen.
torsdagstema

Zimbabwe, del 4- Bulawayo och Hwange Nationalpark

Jakaranda och bougainvillea gör sig fint tillsammans.

Bulawayo är näst största staden med ca 750 000 inv. Homosexualitet är förbjudet i landet. Vi besökte ett centra som drev frågor om detta och om kvinnors rättigheter. Inte enkelt.

Det blev en stor kontrast när porten in till Bulawayo club låstes upp för oss och vi klev in.

Brittiskt- javisst!

Tittar vi ut på gatan ser vi flera av de gamla husen som är kvar från den koloniala tiden.

Vi fortsätter färden. Det syns att det börjar våras och träden slår ut. Man väntar på regnen.

Gammal och nytt samsas fint.

En liten tjej lekte medan mamman sålde armband.

Så kom vi till Hwange Nationalpark.

Utanför husen, där vi bodde, hade vi lejon som röt hela natten. De hade dödat en elefant.

I strålkastarens sken såg vi hur de åt.

När lejonen är mätta får sjakaler, gamar och maraboustorkar ta resterna.

Oxhackarna håller impalan ren från parasiter.

Här blev det stopp!

Jag har hur många bilder som helst på djur och fåglar men nöjer mig nu med de här, elefanter, giraffer och gulnäbbade näshornsfåglar.