Georgien del 5, Svanetiregionen, Ushguli

Vi går över bäcken och kommer till övre Ushguli.

Det är verkligen en medeltida by. Fantastiskt att husen står kvar. Jag vet inte om alla hus är bebodda. Svårt att avgöra.

Vi går upp på en "kulle" (byn ligger på 2200 m ö h) och kan titta ner på byn. Som ni förstår är det inte bara gamla stenhus, men de är vackrast!

Det byggs i Svaneti. Det är väldigt vackra omgivningar, som gjorda för att vandra i. Därför byggs det många guest-houses. Genom turismen har folket fått möjlighet att flytta tillbaka till byarna och få en inkomst. Georgien satsar mycket på turism.

Uppe på kullen ligger en typisk liten kyrka tillägnad St Göran. De små bykyrkorna besökte vi inte.

Bredvid låg Lamariakyrkan från 1100-talet med fina målningar.

Utsikten är storslagen.

Efter så mycket kultur och vandring behöver man mat. Vi fick titta in i köket i den restaurang vi åt på. I järnspisen bakades de mest läckra saker. Ost är en betydelsefull ingrediens och finns i det mesta. Den kunde tillagas på många olika sätt. En måltid bestod oftast av många, många små rätter. Det fanns alltid en till när man trodde det var färdigt!

Georgien, del 4, Svanetiregionen Ushguli

Vi byter ut bussen mot fyrhjulsdrivna bilar och åker upp till översta delen av Svaneti. Det är en del av vårt världsarv eftersom Ushguli har bevarat sitt unika medeltida utseende. Det finns ca 200 byggnader varav många är från medeltiden. Ushguli ligger på 2200 m ö h. Det är den högst belägna kontinuerligt bebodda byn i Europa.

Längs vägen har vi en fin utsikt över berget Ushba, 4710 m. Enligt legenden åkte Noak med sin ark på berget så att toppen gick av, innan han sedan gick på grund på Ararat!

Det har gjorts en prisbelönad film om livet i Ushguli. Den har spelats in i byn. De två huvudpersonerna är skådespelare men övriga är personer boende i byn.

Byn ligger långt från allfarvägen. Den är delad i två delar. Några promenerade gärna så vi gick från nedre Ushguli till övre, som vi ser här.

Nedre Ushguli är mera förstörd, naturkatastrofer. Det är svårt att reparera, trots att det är ett världsarv. Man har vare sig material eller kunskap att bygga upp tornen. De byggdes på 1200-t.

 Det är fantastiska byggnadsverk.

 Många hus är fint dekorerade.

 Livet tycks gå sin gilla gång.

Vi följer bäcken bort mot Övre Ushguli.

 Gentiana, vilda krokus och någon stor syrsa stöter vi på.

Så närmar vi oss övre Ushguli.

Veckans ord- dosa

Den här gamla snusdosan ser väldigt väl använd ut.
veckans ord

Georgien, del 3, Svanetiregionen, Mestia

Vi åker upp mot Kaukasus. Svanetiregionen är fantastiskt vacker med snöklädda toppar. Bergen är över 5000 m höga.

Vi är nära gränsen till Abkhasien. Kraftverksdammen är ett gemensamt projekt.

Vägen slingrar sig fram längs bergskanterna.

Fantastiska vyer. 

Vi kommer fram till Mestia, som är huvudort i övre Svaneti. Den ligger på ca 1400 m ö h och har 2000 inv. I Svaneti talar man ett eget språk. Mestia är speciellt med alla sina privata försvarstorn.

De är alltså hopbyggda med husen.

Den moderna byggnaden är polishuset. För att få grepp om korruptionen är offentliga byggnader byggda med mycket glas så att man ska kunna titta in och se vad som försiggår!

Stalin finns med! Han är nog fortfarande populär bland en del.

På torget står en staty av drottning Tamar som styrde landet på 1200-talet. Hon var så duktig regent att hon tilltalades Kung.

Omgivningarna är vackra.

På kvällen gick vi en tur för att se in på alla glaciärer som ligger runt omkring.

Det blir inte alltid som man tänkt! Det kunde alltså ha varit väldigt vackert!

Georgien, del 2 Uplistshikhe grottstad, Gori, Kutaisi

Inte långt från Tbilisi ligger Uplistshike en stad som är uthuggen ur klipporna. Stan var bebodd århundradena kring Kristi födelse. Den var ett viktigt religiöst, kulturellt och politiskt centrum. Sidenvägen gick fram här.

Bland annat ser man en stor basilika med tre skepp.

Naturligtvis tillverkade man vin!

Vi fortsätter färden västerut och kommer väldigt nära gränsen till Sydossetien. Georgien har byggt nya hus åt dem som tvingas lämna sina hem när ryssarna flyttar gränsen.

Så kommer vi till Gori. Det är Stalins födelsestad och här finns ett museum tillägnat honom.

I huset som finns inuti byggnaden föddes Stalin.

Inne i stora museet stod en stor staty av honom och tog emot oss. Och bilder överallt.

Utanför höll en kvinna på med brödbak på traditionellt sätt.

Hyreshusen har säkert stått sedan Sovjets tid.

Vi passerar många nedlagda fabriker.

På vägarna samsas vi med kor och grisar.

Vi kommer fram till Kutaisi, den näst största staden med ca 150 000 inv.

Stan ligger vackert med utsikt över snöklädda toppar.

Bagratikatedralen, från 1000-talet, ingår i vårt världsarv. Klockringningen sker manuellt. Och man sjunger fantastiskt vackert, polyfont. Damer måste ha något på huvudet.

Sankt Göran, han med draken, är mycket viktig i Georgien.

Även Gelatiklostret från 1100-t ingår i vårt världsarv.

David the Builder gjorde Georgien till en stormakt på 1100-t. Hans grav finns i klostret. Den är lagd så att man skulle trampa på den när man gick in i katedralen, enligt hans önskan. Numera har man flyttat den, p g a slitaget.

Intresserad kyrkobesökare.

Självklart fanns det vin i klostret!