Marocko- Meknes till Marrakech del 7, sista delen

Från Volubilis, på väg till Meknes, åkte vi förbi staden Moulay Idriss. Den har fått sitt namn av Marockos mest vördade helgon. Han var släkt med Mohammed och grundaren av den första dynastin i Marocko på 700-t. Platsen är helig och dit gör man pilgrimsfärder. Den lär visst vara ett alternativ till Mecka. Är man inte muslim får man inte komma in i heligheterna. Vi bara passerade och får väl hoppas att något av heligheten föll över oss ändå.

Så kommer vi till Meknes, en av Marockos fyra kungastäder (övriga är Fès, Rabat och Marrakech). Där härskade Moulay Ismail på 1600-t. En ganska galen kung. Mycket våldsam. Han tog lätt livet av dem som han inte gillade, fler än 30 000. Han hade flera hundra hustrur. men fick nobben av franske kungen, Ludvig XIV, när han ville gifta sig med en av hans döttrar. Han lär finnas i Guiness rekordbok för alla de barn han hade. Träden som växer på torget är Persisk syren. Den kallas också Pater nosterträd eftersom frukterna kan användas till radband.

Kungen lät bygga ett enormt sädesförråd med många gigantiska salar. Genom att leda vatten under golvet hölls det kyligt.

Från sädesförråden kommer man till stallarna.

12 000 hästar, av de ädlaste slag, hade han i stallarna!

Vatten till hästarna leddes in från denna damm. Dimensionen på stallarna kanske man kan få en uppfattning om, om man ser de små människorna som promenerar vid kanten av dammen.

Porten Bab Mansour ledde in till det kungliga palatset. Den bedöms vara en av de vackraste portarna. Material till sina byggnader tog han från palats i Volubilis och Marrakech.

Man bör nog ha koll på växtligheten om porten ska stå kvar. Ett fikonträd växte där uppe såg jag.

Tanken var att vi skulle besöka hans mausoleum, men det var helt plötsligt stängt. Så hit men inte längre! Och som icke-muslim hade vi ändå inte fått se så mycket. Men en vacker byggnad.

Så beger vi oss söderut igen. Härligt med en paus när korna sköter sig själva!

Vi passerar Rabat.

Vägen går nära kusten. Alla flaggorna var hissade för att kungen skulle passera någon timme senare.

Gammalt och nytt möts utanför Casablanca.

Vi åker förbi många fina små byar och hus som är typiska för landsbygden. De byggs väl omgärdade med öppen plats i mitten. Det är oftast storfamiljer som bor tillsammans.

Så närmar vi oss de Höga Atlasbergen igen.

Och cirkeln är sluten när vi åker in i den röda staden Marrakech.

En blomma till er som har tagit er igenom alla bilderna! Tack för trevliga kommentarer. Jag uppskattar alltid att få höra era reaktioner.