Bhutan- del 3, Mongar - Bumthang

Det blir en lång dag i buss. Nästan 11 tim tar resan på 18 mil och tusentals svängar. Vi varvar bussåkning med promenader och landskapet är ständigt skiftande.

Cannabis växer i vägkanten.

Oxar och träplog. En plöjer och en sår. Och tegarna är så små.

 Att hjälpas åt är nog en nödvändighet under sådana här svåra livsvillkor.

Papaya, bananer och vitkål är lite av vad jag såg i markerna här.

Det finns inte bara fåglar utan apor också, längs vägen. En röd panda sprang också över. Det finns många naturreservat men de hann vi inte besöka. Bl a finns det tiger här.

En primula blommade vacker även på mycket hög höjd.

Magnolia blommade och bergen var vackert blå.

Vägarna är inte bara krokiga, smala och dåliga utan översvämmade. Risk för ras finns hela tiden. Och det är brådstup på sidorna. Vår chaufför var mycket duktig.

Några barn på väg till skolan. Traditionella dräkter ska användas. Just den här dagen hade de fått bestämma själv vilken dräkt de skulle ha. Annars ska det vara enhetlig för skolan.

108 böneflaggor reses när någon dött. Numera återanvänder man dem och det reses inte 108 nya varje gång.

Böneflaggor placeras på öppna ställen, vid bergspass, floder och liknande där vind och vatten kan hjälpa till att föra iväg bönerna. Det går också att använda sig av vattenkraft för att få bönekvarnen att snurra. Inuti kvarnen ligger skrivna böner.

Vägen bär starkt uppåt. Upp i molnen och snön. Trumshing La passet ligger på 3800 möh. Av utsikten ser vi inget. Det här är gränsen mellan östra och centrala Bhutan.

På den höjden trivs jakar.

Vi åker ner på lägre höjd.

Så är vi framme i Bumthang på 2600 möh och ungefär mitt i Bhutan. I bakgrunden lättar molnen lite och vi anar höga bergstoppar.

Bhutan- del 2, Trashigang - Mongar

Trashigang ligger på 1150 m ö h. Från mitt rum kan jag se dzongen på sluttningen.

En dzong är dels en befästning dels ett kloster.

Innergårdarna är vackra och likaså de olika templen. I dem får man aldrig fotografera.

Vi var inte de enda besökarna.

Stan har en marknad och dit kommer nomader från området runt omkring och säljer/byter sina produkter.

Vilken otur att det var just en tisdag jag var där! Nåja. Det gällde uppenbarligen inte turister. Det fanns öl. För övrigt är alkohol, i form av hembränt, ett problem.

Vi lämnar Trashigang och tar oss vidare västerut. Böneflaggorna blir allt fler och uppe på passet Kori La på 2400 möh står de tätt.

Vi vandrar i förväg, känner doften av citrongräs som växer vid sidorna och hinner gå några km innan bussen plockar upp oss. Det finns bara denna väg så man kan inte gå vilse.

Vi kommer till staden Mongar på 1620 möh. Jag går huvudgatan ner och ser mängden böneflaggor.

Det pågår ett stort buddistiskt konvent.

Vi bjuds in av munkarna att få te och kakor och se på allt vad som händer.

Mongar är en liten stad med ca 4000 inv. På hotellet hade de aldrig haft så många gäster förut. Vi var 13 pers. De hade samlat släkt och vänner för att hjälpa till. Extra problem fick de när det inte fanns något vatten. Jag hade fått rum 302 men kunde inte hitta det. Det stod 204 på dörren! Dessutom fanns huvudströmbrytaren utanför dörren, bredvid ringklockan. Underbart med olika lösningar. Och de fixade det hela så fint.

Kungen igen och en bit av hans trontal. Om ni undrar över den lustiga mössan så är det faktiskt kungakronan, The Raven crown.

Bhutan från öst till väst- del 1, Samdrup Jongkhar - Trashigang

Bhutan är ett litet kungarike i Himalaya. Bara 300 km x 145 km. Det har ca 750 000 inv, varav ca 100 000 i huvudstaden Thimphu. Det är ett buddistiskt land. Det innebär att inget ska dödas vilket ger en stor biologisk mångfald. Själva kallar de landet Druk Yul, åskdrakens land. Bergen sträcker sig över 7000 m ö h. Det högsta på 7570 m har aldrig bestigits. Det är ett heligt berg och ska lämnas åt gudarna. Det var isolerat fram till 1970-talet då dåvarande kungen öppnade upp det. TV tilläts 1999 och första dagliga tidningen kom ut 2008. Man talar inte om bruttonationalprodukt utan lyckonationalprodukt. Man värnar om sin särart. Nationaldräkten är vardagsklädsel. 2008 abdikerade förre kungen och lämnade över tronen till sin son. Han hade då förberett för att demokrati skulle införas i landet. Val har man nu haft två gånger. Kungen och chief abbot har lika stor makt. Det religiösa och det världsliga går hand i hand. Kungen kan avsättas och han ska pensionera sig vid 65 års ålder.
Det är det vackraste land jag har besökt!

Vi kom in i Bhutan i Samdrup Jongkhar långt bort i östra Bhutan. Vi hade flugit till Guwahati i Indien. Det var sent och porten till Bhutan var stängt. Naturligtvis hittar man någon som har nyckel och kan släppa in oss. Alla formaliteter får anstå till kommande dag.

 Kungafamiljen är högt älskad. Bilder på dem finns överallt.

 Vi beger oss iväg och vägen leder uppåt. I en liten by stannar vi till. En liten marknad pågår.

 Att tugga betel är viktigt. Det ska förberedas med kalk. Rökning är förbjudet i landet.

Husen är byggda så att man bor i mellan våningen. Längst ner kan vara en affär och överst är förråd. Vackert dekorerade både med trä och målningar.

 Vägarna är de slingrigaste jag någonsin åkt på och rasen är många.

Vägarbete pågår för att få en bra väg genom hela Bhutan. Fortfarande är östra delen mycket mindre besökt då det är svårt att ta sig fram.

De första blommande rhododendronträden stöter vi på. En laughing thrush tittar nyfiket på oss.

Man odlar rött ris men nu är terrasserna tomma.

Vi åker genom ett fantastiskt skiftande och vackert landskap.

Efter många timmar kommer vi fram till Trashigang, där vi ska bo i huset på höjden.

Veckans ord- vass

Det ser vasst ut. Vad det är för mening med det vet jag inte. Kanske bara snyggt.

Det finns mycket som kan lura bland vass.
veckans ord