Island, del 3

 Sjön Myvatn har många märkliga former och öar. Den är förbunden med vulkanen Krafla som har många armar ut till den.

Vulkanen Hverfjall, 463 m ö h, ligger intill och vi gör en vandring runt kratern

Man får en fin bild över hur sjön Myvatn ser ut.

Alltid spännande att vandra runt en kraterkant.

Tittar man ner i kratern ser man att det har varit ett extra utbrott när högen i mitten har bildats.

Det är lätt att förstå att detta är ett vulkaniskt område. Det puttrar och det ryker och det luktar svavel i Hverir.

Dimmuborgir är ett område fyllt med märkliga formationer. Det är resterna av en lavasjö, 2000 år gammal.         

Det ryker ur marken och värmen tas till vara på i stora kraftverk.

Men man kan också använda värmen till att baka bröd. Gör ett hål i marken och lägg degen i något ugnssäkert så blir det ett gott rågbröd!

En vulkankrater till, Viti, bara för att den har en så vacker och blå kratersjö.

Ytterligare ett alternativ är att använda värmen till att bada i. Ett ljuvligt 38-gradigt bad, där vattnet  kommer från jorden på 2500 m djup. Utsikten över Myvatn förhöjer njutningen.

Island, del 2

 Vi fortsätter resan mot nordväst och följer kusten.

 Vi stannar vid den gamla prästgården i Glaumbär. Den har varit bebodd sedan medeltiden. Husen är   täckta av torv och så byggdes många hus fram till 1800-talet. Måste ha varit kallt och fuktigt. Varje   rum hade sitt användningsområde. En del rum nådde man utifrån. Vacker utsikt från gården.

I horisonten ligger Drangey. Inte så lätt att landstiga där men jag antar att fåglarna är nöjda med att få leva ostörda.

Fantastiska vyer medan vi fortsätter norrut.

Längst i norr, på fastlandet, ligger orten Siglufjördur. Det var en mycket stor och betydelsefull ort 1903-1968, då sillen gick till. Här sysselsattes massor med människor. Kvinnornas uppgift var att salta sillen och lägga den i tunnor. Jag tror inte att de hade några handskar. Man tog inte till vara på sina resurser utan fiskade ut sillen, så det finns inget kvar. Och då dog byn. Nu är det en mycket stillsam plats, med ett fint museum.

Vägkanterna och mycket av marken är täckt av lupiner. De är ju invasiva och om man ser på Island förstår man att de ska bort. De tränger ut den inhemska floran. Här täcker den allt så det finns ingen chans att utrota den.

Vi passerar Islands näst största stad, Akureyri, med ca 20 000 inv.

Dags för ett vattenfall. Det här är Godafoss, gudarnas vattenfall. Island blev kristet år 1000. På väg hem från Alltinget, där beslutet hade tagits att övergå till kristendom, stannade en av dem som genomdrivit förändringen och kastade sina avbilder på de gamla asarna här i fallet.

Island, del 1

Äntligen resa! Den första sedan pandemin kom!

Island blev första resmål. Det är inget stort land, lite större än Götaland med en befolkning på omkring  350 000 pers, varav ca hälften bor i huvudstaden Reykjavik. Folktätheten är ca 3 pers/kvkm. Gott om plats alltså, men det mesta får nog betraktas som obeboeligt. Jag gjorde en resa Island runt, medurs.

Många fjordar finns det och många berg. Och ett och annat hus, ganska utspritt.

Snorre Sturlason anses var författare av Eddan som skrevs på 1200-t. Den innehåller fantastiska historier om de gamla asarna och också dramatiska isländska sagor. Han betraktas som medeltidens största författare och statsman..

I byn Reykholt fanns hans hem. Idag har ett museum byggts på platsen och i golvet där kan man se stenar från grunden till detta Snorrestofa. Hans bad, den runda poolen, finns också kvar.

Det är en vacker natur men blommorna, fjällsyra, fjällyxne och fjällsippa påminner om en fjällvandring! Vi hade behagliga 10-15 grader varmt medan ni genomled en värmebölja. Varma strömmar i vattnet gör sitt till för det är bara en ö längst i norr som når upp till polcirkeln.

Det finns gott om vattenfall. Det här långa vackra fallet heter Hraunfoss och har grävt sig ner under en gammal lavamark.

Lavan har stelnat i märkliga former.

Vulkaner finns det många. Här vandrar jag runt kratern på Grabrok och kan titta ner på en annan krater. Lavan är täckt av mossor och lavar.

Vacker utsikt från kraterkanten.

Det är mycket termisk aktivitet. Island vilar på Atlantiska höjdryggen som bildas av de två tektoniska plattorna, Nordamerika och Euroasien. De förflyttar sig från varandra och då uppstår t ex sådant här. Kohett vatten kommer ut ur berget och flyter fram i bäcken. En varning är på plats! Det här, Deildartunguhver, är Islands största varma källa och Europas kraftigaste. Varje sekund väller 180 l fram. Det används även till att värma hus.

Klart det finns Islandshästar! De här drevs just hem för kvällen när vi passerade.

Lite nytt

 Nästan en månad har gått och så här ser det ut här nu.

Rhodendronprakten är till största delen över på Sofiero. Men här och var blommar de än.

Nu kan man sätta sig på en mysig bänk under blåregnet.

Vilken underbar blå färg på vallmon!

Kryssningsfartygen har fått problem. De kan inte angöra St Petersburg och då lockas inte amerikanare, vilket ger för låg beläggning. Så detta fartyg med drygt 4000 pers gjorde skäl för sitt namn, Norwegian Getaway, och lämnade Sundet för Karibien. Jag är inte ledsen!

I stället fick vi besök av detta vackra segelfartyg, Ostindienfararen Götheborg, som gjorde sitt första stopp här, på väg till Shanghai.

Att kanonerna fungerade hörde vi när de sköt salut vid ankomsten.

Det går åt mycket rep! Allt är gjort som exakt kopia av skeppet som sjönk på 1700-talet

Efter tre dagars besök här öppnades kanonluckorna igen.

Tidstypiska finkläder kom på. (Obs att det finns modern utrustning ombord också! Såväl livbåtar som radar.)

Så lämnar den kajen.

En bogserbåt fick ge den lite hjälp. Och efter salut med kanonerna lämnade den Helsingborg med sikte på först Helsingfors och sedan Stockholm och Köpenhamn innan den drar vidare ut i världen. Den seglar i Europa i år och Asien nästa år.

Passade på att vinka på den när den passerade balkongen. Hade önskat att få se den med fulla segel!

Och i dammen är det i alla fall två sothönsungar som har överlevt!

Fler än så! Tog en promenad runt dammen nu. Två ungar i detta bo, två i nästa och hela tre i det sista. Häckningarna i år har varit lyckade. Fler än hälften har överlevt.