Azerbadjan, del 5- till Sheki

Vi håller oss kvar i Kaukasus och åker ytterligare norrut.

Även här stannar vi vid ett gatukök. Samovaren med hett tevatten är igång.

Här serveras det te.

Nybakat bröd finns det också. Brödet kletas alltså fast på väggen i ugnen.

Före och efter vi har köpt bröd.

De som bor och sköter det lilla gatuköket är flyktingar från Nagorno-Karabach, den del som Armenien och Azerbadjan ständigt strider om. Man visade gärna upp de hus som har byggts för att ta hand om de azerer som flytt därifrån. Några andra flyktingar var det inte tal om, inga syrier eller andra vill man ta emot.

Inte hade de här flyktingarna någon fin bostad. Skulle knappast tro att de fick någon ekonomisk hjälp av landet heller.

På Kaukasus sydsluttning ligger staden Sheki. Den grundades för 2700 år sedan och blivit förstörd åtskilliga gånger.

Den var känd för sin silkesproduktion.

En del gamla byggnader finns kvar, som det persisktinspirerade Kahnpalatset från 1700-talet. Fantastiskt vackert både in- och utvändigt. Inne fick man inte fotografera.

Stan var en betydelsefull plats på karavanvägen. I den här serajen kunde man rasta. Den är idag ombyggd till hotell.

Det finns mycket att handla på marknaden.

Man verkar kunna använda det mesta.

Det gäller att hålla fast middagsmaten så den inte sticker iväg.

Som efterrätt passar det med halva. Halvan som görs i Sheki är speciellt god.

Självklart kan man även köpa lurviga skinnmössor här. Det är ju bara 35 grader varmt.

Stan är väldigt vacker och hålls mycket ren.

Här läser de namnen på de elever som varit speciellt duktiga och kan gå vidare till högre utbildning.