Bhutan- del 8, Thimphu

National Memorial Chorten byggdes1974 till minne av tredje kungen (nuvarande är nr 5). Den är välbesökt.

Det finns alltid tid för en pratstund.

Till det vackert belägna klostret Changangkha, från 1100-talet, kommer man med sitt lilla barn för att få ett lämpligt namn till det. Män och kvinnor delar på arbetet i hemmet. Men det är bara mannen som får komma in i det heligaste i templen.

Det är fantastiskt att se att det finns yrkesskolor som lär ut det gamla hantverket och att det finns elever. Då kan man hålla sina byggnader i gott skick även i framtiden. National Institute for Zorig Chusum undervisar i de 13 traditionella konstarterna.

Thimphu har inga trafikljus utan i stället en nästan balettdansande polisman som dirigerar trafiken.

Bågskytte är nationalsporten. Både traditionella bågar och moderna används för att träffa den lilla vita tavlan allra längst bort.

Matmarknader är alltid trevliga at titta på. Intressant att se vilken mat man köper.

Allt är inte till salu!

Det görs en sås på ost och chili, ema datshi, som äts till allt. Stark med god.

Inte direkt vår typ av bacon.

Tashichho Dzong i Thimphu är säte för munkarna sommartid och är kungens arbetsplats, med tronsal. Själv bor han och familjen i ett litet hus intill. Bakom Dzongen ligger parlamentsbyggnaden.

Vi fick vänta tills arbetsdagen var slut innan vi fick besöka dzongen.

Då var den i gengäld vackert upplyst när vi gick därifrån.
Den renoverades och byggdes till 1962 då huvudstaden flyttades till Thimphu från Punakha. Inga spik är använda och ingen ritning. Heliga byggnader byggs enligt visioner. Tänk om vi hade lite mera av sådant här!